Kebnekaise 2010

Expedition Kebnekaise

14-22/8 2010

Deltagare: Alija Balta 25 år, Henrik Karlsson 28, Henrik Golubow 17, Björn Persson 17, Anna Persson 23, Hampus Bergdahl 19, Valle Wantzin 16 och ledare Anders Persson 59.

 

 

 

Förord

Tanken att bestiga Kebnekaise kom från undertecknad under hösten 2009. Eftersom jag varit där 3 ggr tidigare så visste jag vad som väntade och jag visste också att det skulle bli en upplevelse för livet.

Den kunde bli både positiv och/eller negativ beroende på förberedelser, kondition, väder mm. De tidigare bestigningarna har jag gjort i dis och regn så förhoppningen var nu att det äntligen skulle bli vackert väder.

Fritidsgården Susekullen hade en Öppethus-dag under hösten där jag ställde ut min utrustning och det som krävdes för vandringen. Intresset från ungdomarna på Susekullen var stort och närmare 20 anmälde sig. Dock måste man ju vara tränad samt uthållig och därför gjorde vi ett tiotal vandringar som förberedelser. Vi testade framför allt skor och kängor samt pratade mycket om material, mat, vikt osv. Några föll dock ifrån på grund av andra intressen, arbete mm och det blev till slut 8 som bestämde sig. Var och en fick betala in 500kr i startavgift och sedan beställde Rolf och Istvan tågbiljetterna.

 

Dag 1 – Resa 185 mil genom hela Sverige

Samling Lördagen den 14/8 och avresa från Susekullen kl 1400 i 3 bilar till Älmhult. Sydöstran var där för reportage. Tidigare hade även BLT ringt och intervjuat. Det var solsken och kvavt så svetten började redan lacka. Från Älmhult åkte vi sedan tåg till Stockholm, Uppsala och Gävle där vi fick nattåg till Boden. Det var varmt även i liggvagnen så det blev inte så mycket sömn. Förväntningarna hos ungdomarna var stora och de visste inte vad som väntade.

 

Dag 2 – Nikkaluokta

Vi var framme i Boden på förmiddagen för att därifrån ta Intercitytåget mot Kiruna, Narvik. Vi käkade dock frukost i en gammal kunglig restaurangvagn innan vi kom fram till Boden. Vi anlände till Kiruna ca kl 15 och sedan skulle vi ta buss mot Nikkaluokta.

Vi hade 45 min på oss att käka och vi hittade en grill där det blev hamburgare och kebab. Sedan skulle det ju bli frystorkat för hela slanten. Det var kallt och blåsigt i Kiruna så maten värmde bra. Det blev lite jäktigt för att hinna men bussen väntade. En bussig chaufför och i Norrland tar man det lugnt och stressar inte.

Till Nikkaluokta är det ca 5 mil och efter halva sträckan kunde man från bussen se det vackra Kebnekaisemassivet i solskenet. Vi var framme ca 16 och efter några små förberedelser så började vandringen. Henrik K nämnde att man kunde åka båt från Ladtjoluspekåtan och spara benen 6 km och det nappade alla på. Innan båten skulle gå hann vi fika i kåtan och jag inhandlade kaffe och våffla med hallonsylt. Hjortronsylten var slut.

Det blåste kraftigt och ägaren av kaféet rådde oss att ej gå till Kebnekaise fjällstation där det var storm. Det var bättre att tälta i skogen några km innan. Båtfärden gick dock lugnt och båten var stabil. Väl framme vid Ladtjojaurekåtan fann vi en jättefin tältplats i ett skogsparti och tälten restes. Vi lagade mat på våra Trangiakök. Vi tände även en brasa med lite björkved. Sen var det ”natti natti”. Dagens vandring blev 6km.

 

Dag 3 – Till fjällstationen

Efter en ganska kall natt (kring 0 punkten) blev det frukost. Välling med russin (det hade Alija aldrig ätit), kaffe och fiberrikt rågbröd. Först uppe vara Henrikarna och klockan var då 0630. ”Vi har inte kommit hit för att sova” sa Henrik K. Solen bröt igenom bland dvärgbjörkarna och det blev varmt och skönt. Efter att ha packat ihop bar det iväg mot fjällstationen. Vi såg en ren högt uppe på ett berg som vi trodde var en uppstoppad turistren eftersom den stod helt stilla. Vi såg även en fjällripa väl kamouflerad i brun-grå-vit fjäderdräkt. Vid en meditationssten hade vi fin utsikt upp mot Tolpagorni och de andra topparna. När vi kom fram till fjällstationen var det lite svårt att hitta bra tältplatser men efter ett tag fann vi 4 platser inne i ett skogsparti. Tältslagning och mat samt därefter lite utforskning av omgivningen och solbad kombinerat med fin utsikt över Ladtjovagge. Dagens vandring 8 km.

 

Dag 4 – Toppbestigning

Uppe kl 06:30 och frukost med välling, kaffe och smörgås för min del.

Sen bar det av mot toppen kl 8 i kanonväder.

Vi skulle ta den Västra leden på 8 km (16km fram och tillbaka) där man ej behöver särskild guide. Jag vet att den är jobbig men man behöver ej bergsklättra som på den Östra leden som dock är kortare, ca 5 km.. Det var lättpackning som gällde med mat för dagen samt vindtäta kläder.

Många hade en liten klätterryggsäck i stället för den stora mesen. Vi hörde att man behövde stegjärn för att bestiga den isiga snötoppen men dessa var alla uthyrda på fjällstationen. Vi siktade dock på att låna av andra när vi väl kommit upp. Det var ju många, minst 50 pers, som gav sig iväg en sån här vacker dag. Många hade kommit iväg före oss men en del hann vi ifatt redan efter 3 km. Det var tjejgrupper, killgrupper, mixade grupper, par osv. både yngre och äldre. Det gick uppåt hela tiden i stenig terräng med stora skärvor.

Små steg och uthållighet var det som krävdes samt dricka. Fjällvatten fanns i bäckarna överallt men man varnade för dåligt vatten i stora Kittelbäcken där det låg renkadaver.

 

Vi drack iskallt vatten från de små tillflödena. Russin, nötter, choklad och annat sötningsmedel fick intas med jämna mellanrum. Korta pauser för att ej stelna till. Det var varmt men fläktade lite i vinden. På Västra leden måste man först upp på Vierrarnavare som är 1710m och därefter ner i en dal på ca 1400m för att sedan gå upp igen mot toppen Kebnekaise. Jobbigt, jobbigt för många och någon funderade på att stanna på vägen. Men upp-peppning gjorde att alla följde med. Vi kom upp till toppstugan och några ville luncha men vi fortsatte dock ca 300 längdmeter till och såg då snötoppen skjuta i höjden. Med ”eufori” i blicken och glädje kom alla dit snabbt. Tröttheten hade släppt och nu var det bara att njuta av omgivningarna. Vi bestämde dock för att inta föda innan själva toppbestigningen och samtidigt se på när andra tog sig upp. Det var säkert närmare 40 personer där. Henrik K hade redan vidtalat ett Stockholmsgäng (Peter Svan och Co) om att låna deras stegjärn. Dom var jättehyggliga och ville inte ha någon ersättning alls. Efter maten, som satt bra, var det Alija och jag som gick upp.

Först Alija sen jag. På något darriga ben stod jag på toppen med en svensk flagga.

 

Det är brant på båda sidor och ca tusen meters fallhöjd. Det är alltså lätt att få svindel. Jag tittade ej ner så mycket utan mer ut mot horisonten. Det blev många härliga bilder och njutning av utsikten. Att kunna se flera mil och in i Norge i ett vackert fjällandskap är euforiskt!!!

De övriga besteg toppen en efter en: Henrik K, Hampus, Björn, Henrik G, Valle och Anna. Alla njöt av vyerna och att ha bestigit Sveriges högsta topp nu 2104m öh. Den har ju smält under årens lopp från att på 70-talet varit 2117m. Jag var där första gången 1982 så då var jag högre upp!

Efter att smält lite av intrycket begav vi oss nedåt ca kl 17. Jag sa att jag skulle vara först upp men sist ner och så blev fallet. Heta fotsulor och skoskav gjorde det ännu jobbigare. Några åkte kana på snön vilket underlättade och gjorde det hela roligare. Nedvandringen tog ca 5 timmar och vi var åter vid fjällstationen kl 21. Alla var glada men trötta efter detta 13-timmars pass. En härligt avslappnande bastu och dusch samt därefter hamburgare med dricka efteråt gjorde susen. Det blev också en hel del eftersnack även med andra klättrare. Sen var det att gå till kojs och sova gott. Några staplande vandrare kom mitt i natten och även fram på morgonen. De hade haft det ännu jobbigare. Dagens tunga vandring var minst 16 km.

 

Dag 5 – Vilodag

Just det, vilodag med kortskrivande och eftertankar. En fika med ”toppbakelse” satt jättebra.

Man kunde sitta på serveringen och begrunda utsikten över dalen och bara njuta. Tänka tillbaka på gårdagen samt tidigare toppbestigningar mm. Dom vännerna som var med då på 80-talet skulle man önska varit med nu i detta fantastiska väder. Det blev många vykort skrivna och man hann prata med folk som varit uppe på toppen samt även diskutera fjällupplevelser, om att bo i fjällen och ett liv utan stress. Andra läste böcker, spelade kort eller bara slappade.

 

Dag 6 – Vandring och övernattning på kalfjället Karmastjåkka

Jag föreslog att vi skulle vandra över kalfjället istället för att ta samma led tillbaka. Några ville dock mot Nikka så fort som möjligt. Jag sa det är lätt uppför i ca 3 km sen blir det slätt och fint. Alla hängde naturligtvis på och nu var det ju full packning som gällde. Bitvis var det dock risigt och snårigt och ej så lätt. Skoskav och andra krämpor gjorde sig påminda.

Väl uppe på slät mark så tog vi en efterlängtad lunch. Vi såg en löpare med lätt packning springandes över fjället som säkert skulle till fjällstationen. Han hade säkert bara vindtäta kläder med sig och pengar för övernattning inomhus. Även detta är ju en fin upplevelse kombinerat med träning. Vi skulle nu hitta lämplig tältplats där helst alla fick plats. Det var svårt och jag föreslog att vi skulle dela på oss. Jag och Alija fann en plats först och slog upp vårt tält. Ett tält till hade fått plats men de andra var lite rådvilla och fortsatte.

 

Några hade funderingar på att gå hela sträckan till Nikkaluokta. Jag tyckte att detta var själva fjällupplevelsen att finna en plats, långt från leder, ödsligt och på nära nog orörd mark. Dessutom tystnaden, utsikten över fjällvälden och vidderna. Man fick tid för eftertanke och meditation. Efter att ha intagit en god fika, kaffe och chokladkaka, gick vi på upptäcktsfärd. Först var och en för sig sen tillsammans. Vi såg ett antal ripor och andra småfåglar inte långt från tältet. Jag gick nedåt i dalen och fann bland annat ett par renhorn samt något annat föremål. Det var en blå plastbit (med hål i) med skinn knutet i ändan samt en massa lösa trådar. Kan det varit något lockbete som samerna använder?! Jag måste fråga någon same vid något tillfälle. Den gemensamma upptäcktsfärden gick upp på höjden Karmastjåkka ca 1200m varifrån vi fick fin utsikt söderut. Vi hittade också en stor fin tältplats bara 100 m från vår där vi alla hade fått plats. Jag tänkte att det var ändå bra att de på egen hand fick söka och upptäcka vad fjället har ett ge. Dessutom fick vi det lugnare för att kunna njuta av omgivningarna. Vi var dock lite oroliga för regn och blåst, som det skulle bli enligt prognosen, och lite molnbankar kom in. Natten förflöt dock lugnt, bara några fjällfåglar hördes. Dagens vandring 8 km.

 

Dag 7 – Vandring i sol mot Nikkaluokta.

Vi kom upp ganska tidigt, före kl 7, och vädret var lite disigt men annars fin utsikt. Vi gav oss iväg vid 8-tiden och funderade var de andra fanns. Hade dom gått till Nikka eller övernattat på fjället? Hade dom delat på sig? Skulle vi hitta dom?

Vi gick ett par km och det blev mer och mer soligt. Vi fick fin utsikt över sjön Paittasjärvi, där också Nikka ligger, och vi stannade för att vila och njuta i solen. Efter att ha stannat en kort stund såg vi Hampus ungefär 500m bakom oss. Han var ute för att göra sina behov. Vi hade alltså passerat ovanför de övrigas läger. Hampus upptäckte oss efter en stund och vinkade glatt samt sprang fram mot oss. Han sa att alla var samlade men att Valle letade efter oss. Hampus skulle dock samla manskapet och möta upp. Jag och Alija gick under tiden på lite upptäcktsfärd och fann ett skelett från en ungkalv som troligen dött under våren. Hade den blivit riven av varg eller annat rovdjur eller dött på annat sätt?

 

När övriga gänget var samlat pratade vi mycket om den fina upplevelsen av den öde fjällvärlden. Alla var nöjda med att vi tagit en väg vid sidan av den vanliga leden. Vi gick sedan ner mot Nikkaluokta i härligt solsken. Vi kom ner i dvärgbjörkskog och hittade en väl upptrampad led som gick utefter Tjeurajåkka. På vägen mötte vi en kille från Ronneby (Jakob Svensson) och utbytte några meningar. (Han är för övrigt orienterare och i viss mån bekant). Han skulle gå samma väg som oss fast i motsatt riktning och mot fjällstationen. Vi gick nu raskt mot målet Nikkaluokta och kände att själva fjällvandringen snart var slut.

Väl framme blev tältslagning och lunch samt skön bastu och dusch efteråt. Vandring 10 km.

 

Dag 8 – Samekultur och hemresa

Innan bussen skulle gå mot Kiruna kl.12 hann vi fika och koppla av samt ta del av samebiblioteket och utställningen som fanns där. Mycket intressant att läsa om urbefolkningens historia samt seder och bruk. Till Nikkaluokta är 2 renägande samebyar anslutna och man driver även turism och fiske. En av de kända är familjen Sarri.

Jag avslutade vistelsen med kaffe och våffla med hjortronsylt. Dyrt men gott!!

Två fullsatta bussar tog oss till Kiruna. Första regnet efter en hel vecka kom när vi satt på bussen – vilken tur!!!

Tågresan gick sedan till Boden varefter det blev liggvagn till Stockholm.

 

Dag 9 – Avslutning

Framme i Stockholm 0645 och frukost på Centralen därefter X 2000 till Alvesta och sen Älmhult där vi blev hämtade med bil.

Hela resan är dokumenterad i bilder, på film samt i BLT och Sydöstran. Alija har varit huvudfilmare.

En fantastisk resa i fint väder och med trevliga ungdomar. Alla har ett minne för livet!!!

 

Anders Persson, Fritidsgården Susekullen